Claes Månsson

Vem är Claes Månsson?

Claes Månsson är skådespelare och föddes 1950.¹ Göteborgs Stadsteater lyfter fram hans medverkan i Lorry 1989–1995 som särskilt välkänd för den stora publiken.³

Han har även medverkat i filmerna Yrrol och Den ofrivillige golfaren.^2,3 Karriären omfattar tv, film och teater, med arbete på Dramaten och flera privatteatrar.^2,3

Claes Månssons fru heter Gudrun

I en intervju med Lotta Gray i Hänt 2015 berättade Claes Månsson att han träffade sin fru Gudrun på Göteborgs folkhögskola.⁴ Enligt hans berättelse följde Gudrun med när han flyttade till Stockholm för skådespelarutbildningen.⁴

Claes Månsson som ung: från fritidsledare till scenen

Innan Claes Månsson blev skådespelare utbildade han sig till fritidsledare.⁷ I Hänt berättar han att skådespelarbanan började med att andra upptäckte hans förmåga att få människor att skratta.⁴ Enligt Dramatens Vänners referat av hans gästsamtal ledde medverkan i Bergsjökabarén till en uppmaning att söka Scenskolan.⁷

Han gick Scenskolan i Stockholm 1981–1984.² Året därpå anställdes han vid Dramaten, där anställningen enligt Göteborgs Stadsteater varade från 1985 till 2014.³

Lorry, Yrrol och rollerna på Dramaten

Claes Månsson medverkade i Lorry 1989–1995, enligt Göteborgs Stadsteater.³ På film har han medverkat i Den ofrivillige golfaren och Yrrol, vilket bekräftas av Dramatens presentation.²

På Dramaten spelade han Mats i Kronbruden 1988 och Lucky i I väntan på Godot 1990.² Där medverkade han även i Ett drömspel 1994, Misantropen 1995 och Tartuffe 2000.² Enligt Göteborgs Stadsteater gjorde han omkring fyrtio roller under sin anställning vid Dramaten.³

År 1996 spelade han Willy Loman i En handelsresandes död på Plaza, i Thorsten Flincks regi.^2,3

Senare roller och Misantropen 2026

Bland Claes Månssons senare arbeten finns Fartblinda från 2019 samt filmerna Lyrro – Ut & invandrarna och Halvdan Viking, enligt Göteborgs Stadsteaters presentation.³

Dramaten listar honom som medverkande i Misantropen, med premiär den 26 mars 2026.⁸ Han spelar kungen i Jens Ohlins och Hannes Meidals version, fritt efter Molière.⁸ Det är en annan uppsättning än Ingmar Bergmans Misantropen från 1995, som också finns i Månssons meritlista.^1,2